Viktigt med långsiktigt perspektiv på skolan

Postat den 7 april, 2012 av Lennarth

Överföring av kunskap och erfarenheter till eleverna är skolans huvudsakliga uppgift. När jag under mitt första år som nämndsordförande har besökt förskolor, grundskolor och gymnasieskolor i Ronneby har jag imponerats av den professionalism och det engagemang som lärare, rektorer och övrig personal visar i sitt arbete. De allra flesta elever verkar ta sin utbildning på allvar.  Jag frågar mig varför resultatet i våra skolor knappt når upp till medel i landet och varför det är så många elever som har svårt att nå upp till målen.

Skolan i Ronneby är inte dålig. Jag tror att vi under en följd av år diskuterat för mycket ekonomi och budget och för lite kvalitet och resultat.

Lösningen är inte att släppa på kravet att hålla budget, utan tvärt om se till att ständigt hålla koll på ekonomin så kan vi få tid att ägna oss åt kvalitet.

Utbildningsverksamheten som helhet har tillåtits gå med stora budgetöverdrag under en följd av år vilket gjort att man förbrukat mer pengar än vad som har varit avsatt. Detta har gjort att ekonomi alltid kommit före kvalitetsdiskussioner.

Nu har vi en chans att bryta detta. Under 2011 var problemen i ekonomin påtagliga men i nämnden arbetade vi intensivt för att hitta skälen till överdagen och åtgärda dem. Resultatet var att vi vid årets slut kunde konstatera att det ekonomiska resultatet var det bästa sedan 2006.

När vi nu fått styrning på ekonomin så låt oss under 2012 ägna oss åt att lägga en plan för bättre kvalitet och tillämpa den under slutet av 2012 och 2013. Det är min förhoppning att vi 2014 kommer att kunna konstatera att vi under de här åren har förbättrat kvaliteten, skapat bättre trivsel och renoverat bort ohälsosamma miljöer.

Moderaterna vill satsa på den kommunala skolan. Ronnebyalliansens utbildningsbudget var flera miljoner större än S, V och Mp:s skuggbudget.

Publicerat i Utbildning | Lämna en kommentar

Vård på patientens villkor

Postat den 8 september, 2010 av Lennarth

Vården i Blekinge är av god kvalitet när man kommer fram och kan bli behandlad. Personalen är engagerad, vänlig och kunnig när de har tid att ägna sig åt patienten. Men alltför ofta upplever man som patient att vägen till behandling är byråkratisk och tar alltför lång tid. Man känner sig liten och kraftlös i ett stort system som inte riktigt är byggt för mig som patient. Det finns säkert också personal som ser sånt som kunde förbättras men som inte kan påverka.

Det finns en skiljelinje mellan socialdemokrater och moderater som blir tydlig i årets landstingsval. Som moderat vill jag bygga vården så att den passar patienter och anhöriga och där de som är anställda känner att de kan göra sitt bästa. Den ska finnas på plats, tillgänglig för oss när vi behöver den. Man ska inte behöva vara frisk för att orka slå sig igenom en tung och byråkratisk vårdapparat.

Valfrihet för patienten är inget hot mot landstinget och dess personal, utan ett komplement. Vården ska förbli gemensamt finansierad. Med alternativa driftsformer får patienten och dess anhöriga tillbaka rätten att välja av vem och hur man ska tas om hand när man är sjuk, en rättighet som vi fått vänja oss av med i socialdemokraternas vårdsystem om vi inte har råd att betala själva. Varken bostadsort, kön eller tjocklek på plånbok ska spela någon roll om man söker vård i Blekinge.

Alternativa vårdgivare är en intressant arbetsmarknad för de många – främst kvinnor – som idag är hänvisade till en eller ett fåtal arbetsgivare och har små möjligheter att påverka sin arbetssituation och sin lön. Dessutom skulle ett fungerande samarbete mellan olika vårdgivare i samma län göra att man kan köpa resurser av varandra för att jämna ut belastning. Risken minskar då för att bristen på sängar, snarare än en medicinsk bedömning, avgör när patienten ska sändas hem. Ett prestigelöst utbyte av erfarenheter och arbetsmetoder mellan landstinget och andra vårdgivare skulle också vara bra för patienten.

All behandling utgår från en diagnos. För att behandlingen ska kunna bli effektiv krävs att diagnosen ställs tidigt. Om väntetiden för en undersökning är orimligt lång ska landstinget på egen hand remittera patienten till en vårdgivare, privat eller offentlig, där det går snabbare så att behandlingen kan sättas in så snabbt som möjligt.

Det är rimligt att man får en personlig kontakt med primärvården samma dag som man ringer, träffa läkare inom 5 dagar, undersökning på lasarettet inom 30 dagar och behandling/operation inom 60 dagar.

När man är sjuk är man extra utsatt och behöver stöd från det allmänna utan att behöva stå på sig och kräva sin rätt.

Det är viktigt att man känner att medicinsk kunskap, engagemang och vårdresurser finns för varje vårdsökande redan från första telefonsamtalet.

Lennarth Förberg (m), Ronneby
Kandidat till landstingsfullmäktige

Publicerat i Vård | Etiketter | Lämna en kommentar

Dags att lämna fossilåldern

Postat den 30 augusti, 2010 av Lennarth

Då och då hittas nya oljefyndigheter. Högre priser gör att källor som tidigare inte var lönsamma nu blir intressanta att utvinna. Eftersom vi använder oljan snålare så medverkar även det till att skjuta fram det datum när vi inte längre kan räkna med att ha tillgång till olja.

Samtidigt är de flesta överens om att vi håller på att förstöra vår planet. Trots att oljans ändlighet ofta framhålls som ett argument för omställning så är det i det långa loppet ointressant. Vi lämnade inte stenåldern för att stenarna tog slut utan för att behoven förändrades och tekniken utvecklades. På samma sätt behöver vi inte vänta på att oljan ska ta slut för att lämna den fossila åldern. På grund av oljeanvändningens negativa effekter behöver vi bli oberoende av olja långt innan den tar slut.

Miljöpartiet har under denna valrörelse mer och mer kommit att framstå som ett parti för människor i städer utan bil. Man gör det lätt för sig genom att tänka bort landsbygdens behov och medverkar med lagar och avgifter till att vårt redan starkt urbaniserade land går vidare i den riktningen. Denna politik är i sig ohållbar.

Det snabbaste, mest ekonomiska och minst omvälvande för vårt samhälle, inte minst för utvecklingsländerna, är att fortsätta att effektivisera och bygga vidare på befintliga färdmedel men byta till förnyelsebara och klimatneutrala bränslen. Tåg kan drivas med el om elen kan produceras miljösmart. Bilar, flygplan, bussar och båtar kan drivas med klimatneutrala bränslen om kedjor av påfyllningsstationer byggs ut. En ytterligare fördel med dessa bränslen är att de kan tillverkas lokalt och inte behöver fraktas från andra delar av världen med båt eller i pipeline.

Trängselproblem i städer gör det nödvändigt att flytta persontransporter till kollektiva färdmedel och transporter till tåg. Men för att landsbygden ska kunna utvecklas och människor ska kunna bo kvar måste debatten nyanseras. Det går inte att generellt avfärda bilismen som en relik bara för att petroleumbaserat bränsle har överlevt sig själv. Vägar som transportsystem är viktiga att bygga vidare på. För att vi ska ha tillväxt i ekonomin behöver trafikarbetet på vägarna fortsätta att öka och det kommer att kunna ske samtidigt som vi förbättrar klimatpåverkan om vi byter ut bränslena.

Genom historien har mänskligheten löst till synes oöverstigliga problem genom forskning, nya applikationer av befintlig teknik och kombinationer av olika tekniker. Om man har en positiv syn på framtiden och sätter lite större tilltro människors vilja att välja miljövänliga lösningar – om de görs tillängliga – så kommer den globala uppvärmningen att kunna hävas.

Tekniker för att ta hand om koldioxiden i luften kan vara ett sätt att ge oss själva mer tid. Sådan teknik har funnits länge i u-båtar, dykutrustning och rymdfarkoster. Nu pågår lovande försök att i stor skala samla upp koldioxid i atmosfären och lägga tillbaka den under marken där oljan tagits upp.

Men även med detta synsätt faller ansvaret tungt på dem som tillverkar bilar och flygplan. Själv har jag en dieselbil som redan från början förbrukar 25% mindre bränsle. Den skulle dessutom kunna köras på förnyelsebar rapsmetylester eller vegetabilisk diesel redan i morgon om detta fanns i pumpen. Bränslena och tillverkningsmetoderna finns redan och de används i mindre skala. Problemet är att distributionskedjan inte är på plats och att de nya bränslena inte når marknaden.

Är det helt otänkbart att de som tillverkar bilar och flygplan skulle omvärdera sin affärsidé och lägga ett livstidsperspektiv på sitt erbjudande till brukarna? Om de vill fortsätta att sälja bilar och flygplan måste de ta en del av ansvaret för att de nya bränslena når brukarna. Detta kommer att bil nödvändigt om de vill sälja sina fordon i framtiden eftersom oljebolagen saknar incitament för förändring och ingen köper en bil som inte går att tanka. När ser vi första macken med samma namn som vårt bilmärke och som säljer det miljövänliga bränsle som passar den nyutvecklade motorn som sitter i bilen?

Då behöver vi inte tycka illa om bilismen och flyget för de smutsar utan kan se dem som effektiva och redan utbyggda plattformar för miljöförbättring och en del av lösningen.

Denna utveckling kommer att leda till ekologisk hållbarhet minst lika snabbt som miljöpartiets stålbad. Den tillfredställer dessutom kravet på social och ekonomisk hållbarhet och gör mindre ingrepp i människors vardag. Vi kunde börja bygga föregångslandet Sverige redan i höst och inte behöva vänta en hel generation tills vi kan ersätta bilar och flyg med höghastighetståg.

Lennarth Förberg, (m)
Regionråd

Publicerat i Klimat | Etiketter | Lämna en kommentar

Listerby väntar på en förklaring

Postat den 5 februari, 2010 av Lennarth

Landstingsrådet Kalle Sandström (S) och Jeanette Andréasson-Sjödin (S) försökte för några dagar sedan förklara varför barnhälsovården i Listerby måste stängas som en följd av införandet av hälsovalet i Blekinge (BLT den 3 februari).
Ronnebys kommunalråd Jan-Anders Palmqvist (S) har skyndat till för att även han skylla på vårdvalsreformen.
Egendomligt nog väljer han att inte ställa sig på sina kommuninvånares sida i denna fråga. Förmodligen för att kunna fördöma vårdvalsreformen.

Dessa debattörer menar att landstinget behöver spara, vilket inte är någon nyhet, och att barnhälsovårdens nedläggning i Listerby är en följd av det.
En förklaring till hur man har tänkt när man väljer att spara just på barnhälsovården i Listerby, som är en växande ort med mycket ny villabebyggelse och barnfamiljer väntar vi dock fortfarande på.

Flera småorter riskerar att gå samma väg och man får räkna med att det även där kommer att ske utan föregående information, debatt och förklaring.
Sandström och Andréasson-Sjödin påstår att det inte innebär någon större försämring när man stänger barnhälsovården i just Listerby. De berörda mammorna och papporna i Listerby håller troligen inte med om det.

Regeringens avsikt med vårdvalsreformen var den motsatta. Man ville ge människor större möjligheter att välja.
Kanske är det för mycket begärt att socialdemokraterna ska genomföra regeringens vårdvalsreform på så sätt att dess fördelar för vårdtagarna förverkligas fullt ut.
Vi ser återigen hur den enskildas möjligheter att välja inskränks till förmån för ett överordnat system, något som vi ofta upplever hos socialdemokraterna.
Det är ännu inte för sent att tänka om vad gäller Listerby och jag hoppas att man gör det.
Lennarth Förberg (M)
ersättare i landstingsfullmäktige,
Listerby

Publicerat i Vård | Etiketter | Lämna en kommentar

Passivitet i regionfrågan kan bli dyrköpt för Blekinge

Postat den 12 januari, 2010 av Lennarth

Björn Gidö från Hällevik är i insändare i BLT den 7 januari otålig och efterlyser en snar anslutning av Sölvesborgs kommun till Region Skåne.

Heléne Björklund, kommunalråd i Sölvesborg och ledamot i Region Blekinges styrelse instämmer delvis med Gidö och fortsätter i BLT den 8 januari att hävda att om Sölvesborg ska ingå i en storregion så är det endast Skåne som är aktuellt.

I ett så långsiktigt och komplicerat arbete som regionfrågan är det viktigt att utgå ifrån vad som är möjligt och ta vara på de möjligheter som ges.

Jag har inte, som både Gidö och Björklund påstår, skrivit att Blekinge är en odelbar enhet.
Gränser flyttas då och då när det finns anledning till det.
Jag har däremot skrivit att utgångspunkten i mitt arbete är att hela Blekinge ska med.

Mitt uppdrag är alltså att arbeta för en bättre framtid för alla blekingar och inte bara för de tolv procent som bor i Sölvesborgs kommun.

Detta gäller dock endast om hela Blekinge vill med.
Ska man tolka Heléne Björklund att hon, redan utan debatt, har bestämt sig och att hon hellre ser att Blekinge går miste om möjligheten att ingå i en större region om det inte blir Skåne? Är det verkligen så vi ska tolka Heléne Björklund?

Det största problemet med det uttalandet är att just alternativet Skåne inte är aktuellt för närvarande, vilket Björklund själv påpekar.

Det finns däremot ett tydligt intresse från Smålandslänen och Östergötland att diskutera en gemensam region med oss.
Passivitet i det här läget kan bli dyrköpt.
Av Gidö, som en lokal debattör, kan man inte förvänta sig att han ska ta ansvar för konsekvenserna av sina synpunkter.

Men på Heléne Björklund, som också är ledamot i regionfullmäktige, kan man ställa krav på konsekvens och ansvar.

Vi regionpolitiker har ett uppdrag att arbeta för hela Blekinge. Att från Sölvesborgs socialdemokraters sida ställa sig vid sidan av regionfrågan om man inte får som man vill är inte att ta ansvar. Jag skulle rekommendera en intern debatt i Helénes parti kring denna fråga eftersom det kan skada Blekinge att inte vara tydliga med att vi kan tänka oss andra gränsdragningar.

För Moderaternas del pågår den interna diskussionen sedan ett par år tillbaka och som moderat regionpolitiker har jag stöd för att föra diskussioner med företrädare för andra län och regioner som vill bilda storregion med oss.

Alternativet att inte ingå i någon av de större regioner som nu formas betraktar vi som den sämsta situationen för ett litet län som vårt.
Skälen för detta har jag gett i min debattartikel i december.

Lennarth Förberg (M)
regionråd

Publicerat i Regionen | Lämna en kommentar

Invånarna har rätt att kräva mer

Postat den 30 december, 2009 av Lennarth

Miljöfrågorna har en självklar plats på den politiska agendan.
Många av framtidens lösningar beror på vår förmåga att skapa långsiktiga strukturer som begränsar miljöförstörande verksamhet.

Som kommun måste vi också våga prioritera andra frågor. Den viljan saknas tyvärr i dag hos den politiska ledningen i Ronneby.
Bristen på nytänkande och visioner leder till att Ronneby trots utmärka förutsättningar halkar efter.
Denna negativa trend måste vändas.

Ofta saknas viljan att ta till sig de signaler som kommer från vanligt folk.
Den lille företagaren, människorna som dagligen lever och arbetar i vår kommun har mycket att tillföra, men känner sig exkluderade.
Inte nog med att det är svårt att nå fram med sina synpunkter till politikerna, ibland tvingas man till och med konkurrera med det offentliga på ett affärsmässigt plan.
Det är naturligtvis så fel det kan bli.

Människor känner därför ofta inte igen sig i den verklighetsbild som kanaliseras ut från stadshusets korridorer.
Vi menar att detta på lång sikt är förödande.
Det är invånarnas upplevelser som ligger till grund för en bra och verklighetsförankrad politik. Tappar man bort den tråden kan inte politiken bli annat än en liten klubb för de närmast invigda.
Dagens ledning i Ronneby är tyvärr så fokuserad på det stora, abstrakta att man glömmer bort den lilla världen, något som skapar en klyfta mellan beslutsfattare och dem som i slutändan berörs.
Det finns konkreta exempel som visar att Ronneby halkar efter. I en medborgarundersökning från SCB fokuserad på hur invånarna uppfattar klimatet i sin kommun, ser vi hur detta slår igenom.
När det gäller förtroende, påverkan och tillgänglighet visar det sig att vår kommun får statistiskt säkerställt lägre betyg än genomsnittet för samtliga 84 kommuner.
Detta är alarmerande och påverkar troligtvis det faktum att Ronneby får ett lägre betyg jämfört med snittet, även när det gäller kriterier som en plats att bo och leva på och synen på de kommunala verksamheterna.

Toppnoteringarna kommer när det gäller gator och vägar, gång- och cykelvägar, vatten och avlopp samt renhållning.
Det är våra bästa grenar!
Miljömässigt ligger vi också bra till. Detta säger väl en del. Vi är duktiga på att administrera verksamheter som kräver en viss form av strukturell och organisatorisk förmåga, lite hårdare frågor. Men är betydligt sämre på att hantera de socialt betingade, lite mjukare frågorna.
Inom dessa områden är det nämligen betydligt svårare för politiker att lägga allt på plats.
Den gamla tesen om att allt görs bäst inom ramen för det offentliga verkar inte hålla. Inte att döma av invånarnas reaktioner i varje fall. Och det är deras ord som väger tyngst.

Kommunen har under så lång tid arbetat på samma sätt, byggt upp en organisatorisk form både när det gnäller beslut och verkställning. Det blir till slut en naturlag.
Till sist får invånarna lida för detta.

Vi måste därför skapa ett klimat som präglas av mer öppenhet, tillgänglighet närvaro och flexibilitet.
I grunden handlar det om en förmåga att förändras och anpassa sin politik så att den passar in i en ny tid.
Miljöpolitik, cykelvägar och avlopp i all ära – invånarna har rätt att kräva mer. Där har Ronnebys politiska ledning misslyckats.

Roger Fredriksson
Lennarth Förberg
Moderaterna i Ronneby

Publicerat i Ronneby | Lämna en kommentar

Blekinge har en gemensam framtid

Postat den 15 december, 2009 av Lennarth

Björn Gidö tar i sin artikel i BLT Debatt den 7 december upp regionfrågan. Avsikten är troligen att provocera. Tyvärr komplicerar det ytterligare denna fråga som troligen kommer att diskuteras i flera år och som har stor betydelse för Blekinges möjligheter att utvecklas under de kommande decennierna. Uppdelningen i östra och västra Blekinge är mindre påtaglig än tidigare och bör inte styra i frågan om storregioner. De exempel på samarbeten som Gidö tar upp hade varit möjliga att skapa och behålla över en regiongräns lika väl som över en länsgräns idag.

Alternativet att bilda region med Skåne är för närvarande inte aktuellt eftersom man där redan är mitt upp i arbetet att organisera Region Skåne. Frågan är om inte möjligheten är permanent stängd om vi inte accepterar en ren anslutning av Blekinge till Skåne. Situationen påminner om när Sverige gick med i EU först 1995, trettio år efter att gemenskapen bildats. Vi blev fullvärdig medlem men unionens inre organisation, kultur och arbetssätt hade redan etablerats innan vi kom med.

Den ståndpunkt som kommer att bli svårast att motivera är att vi kan ha det som vi har det, eftersom situationen inte är stabil. Både statlig verksamhet och företag, liksom kommuner och landsting etablerar samarbeten och organiserar sig på olika sätt och beroenden uppstår med exempelvis Stockholm, Skåne och Småland. Dessa samarbeten utformas i enlighet med vad som är bra för respektive organisation, men förändrar också utgångspunkten för regiondiskussionen. Vi kommer närmare ett fullbordat faktum utan att ha stannat upp och vägt in Blekinges intressen.

Under det senaste året har en möjlig regionbildning med Blekinge och Kronobergs, Kalmar, Jönköpings och Östergötlands län börjat utkristalliserat sig. Vart denna tar vägen kan ingen veta ännu men två saker är viktiga – att vi i Blekinge tydligt markerar att vi är intresserade av att föra diskussioner, och att vi kommer till konkreta resultat ganska snart så att vi inte står kvar på perrongen när tågen går.

Regionfrågan handlar visserligen i högsta grad om hur vården ska organiseras och hur landstingen ska samarbeta. Det var där frågan började, men det stora djupet i frågan gäller tillsammans med vilka övriga län Blekinge ska möta framtiden. Som i alla partnerskap fungerar det bäst om man är ungefär jämspelta, om alla bidrar med något som är värdefullt för de andra och om det finns prestigelöshet och vilja att jämka så att alla blir nöjda.

Debatten kring storregioner förs nu i de politiska partierna i länet och det är välkommet att även de som inte är politisk aktiva säger sin mening. Oavsett vilken väg Blekinge går så kommer vi alla att påverkas.

Utgångspunkten för mitt arbete är att hela Blekinge ska med. Självklart kommer inte tågen och bussarna att stanna vid regiongränserna. Vägarna kommer inte att sluta där. Vi kommer inte att upphöra att kalla oss Blekingar. Vi är ju redan idag både Blekingar och Svenskar. Vi kommer inte heller att börja tala skånska, östergötska eller småländska. Vi måste inte ha en gemensam framtid med Skåne bara för att vi blev en del av Sverige samtidigt vid freden i Roskilde 1658. Historien har haft sin tid. Nu ska vi se framåt. Tillsammans med vilka län har Blekinge bäst möjlighet att utvecklas på lång sikt?

Publicerat i Regionen | Lämna en kommentar

Sydostlänken viktig för Blekinge

Postat den 11 november, 2009 av Lennarth

Blekinge har en nyckelposition på tröskeln till Centraleuropa och Baltikum. Vår betydelse för övriga län och för grannarna på andra sidan Östersjön ökar eftersom både persontrafik och godstransporter växer.
Ett par nyligen beslutade infrastruktursatsningar är välkomna och ger oss större möjlighet att ta hand om och dra nytta av den ökande trafiken och handeln.

Det gäller regeringens satsningar på utbyggnad av E22 etappen Sölve – Stensnäs och upprustningen av Kust till kustbanan, Karlskrona – Emmaboda. Öresundståg avgår med timmestrafik mot Malmö och Köpenhamn. I och med att Ronneby flygplats finns med i det nationella basutbudet är driften av flygplatsen tryggad för närvarande.

Stora behov av statliga investeringar återstår i de delar av E22 som fortfarande är undermåliga. Förutsättningarna för personresor är dock på väg att nå upp till acceptabel standard vad gäller effektivitet och säkerhet efter att ha varit eftersatta i många år.

Problem kvarstår dock beträffande godstrafiken. Det är allvarligt eftersom den är viktig för industrin och för jobben. För att inte en undermålig infrastruktur ska fortsätta att vara det största hindret för Blekinges tillväxt krävs att godstrafiken kan fortsätta att utvecklas både ur ett hållbarhets- och tillväxtperspektiv. Andelen gods som transporteras via sjöfart och järnväg måste öka och flaskhalsar i transportstråken byggas bort. Detta kräver kombinerade satsningar på järnväg, väg och terminalbyggnader.

En satsning på cirka 15 kilometer järnväg mellan Blekinge Kustbana och Olofström, den så kallade Sydostlänken, är en nyckelåtgärd som är av stor betydelse i synnerhet för västra Blekinge. I Olofström finns redan järnväg till Älmhult, vilken tillsammans med Sydostlänken skulle skapa en viktig förbindelse för i första hand godstrafik på järnväg mellan Blekinges hamnar och södra stambanan.

Sydostlänken är därmed en mycket viktig del av lösningen på utmaningen att skapa tillväxt med klimatprofil i Blekinge. Det är därför viktigt att Banverket snarast får statens uppdrag att planera för denna investering.

Publicerat i Infrastruktur | Lämna en kommentar

Vald till andra vice ordförande

Postat den 23 september, 2009 av Lennarth

Regionfullmäktige valde mig idag till 2 v ordförande i regionstyrelsen och därmed också till regionråd. Jag har redan deltagit i två möten med regionstyrelsens arbetsutskott och träffat samtliga gruppledare. Vi har också haft gruppmöte i den moderata gruppen. Nu återstår det viktigta valet av vice gruppledare som vår valberedning förbereder. Med den moderata regiongruppen och övriga alliansen ska jag nu diskutera vad vi vill åstadkomma under det år som är kvar av mandatperioden.

Publicerat i Regionen | Lämna en kommentar

Nominering

Postat den 12 augusti, 2009 av Lennarth

Den moderata regiongruppen sammanträdde ikväll och beslöt att nominera mig till andre vice ordförande i regionstyrelsen vilket innebär även posterna som gruppledare för moderaterna och oppositions-regionråd. Regionstyrelsens beslut kommer att fattas den 23 september. Ikväll firar jag och i morgon börjar jobbet!

Publicerat i Regionen | Lämna en kommentar